Svenska sagoboksförfattare har nu och då blivit anklagade för att propagera för barnmisshandel och våld i hemmet. Det har varit allt från "Emil i Lönneberga" av Astrid Lindgren till Elsa Beskows illustration av "Var ska du gå min lilla flicka?", som sägs bejaka pedofili. Dessa intelligenta författarkvinnor anser vi är föregångare inom den terapeutiska läkeprocessen. I början av seklet var det tyst utåt, man talade inte om aga, och de små anklagade sig själva. Genom dessa författare kunde de "dela med sig", känna igen" och inte minst få språkliga verktyg och bilder att kommunicera med till omvärlden. Dessa sagor visade inte på långt när den bottenlösa grymheten som skeede både öppet och bakom lyckta dörrar på den tiden.
Lindgren och Beskow öppnade förbjudna dörrar, dessa dörrar har nu stängts och har tunga hänglås, och en ännu mer svårarbetad barndomskris, ety nu får inte aga lyftas fram i sagornas värld. Vad kan detta ha för betydelse för de små barnen idag?
